Ja då var det den 26 dec 2008...

Vi var till vårt tempel här i Kamala och fick välsignelse av munkarna.

Sedan gick vi ner till stranden och åt frukost.

Det är en dag som alltid kommer att vara smärtsam och påminna mig om att livet blir inte alltid vad man har tänkt sig.

Att jag ska vara tacksam över det jag har och mån om mina kära.

Den 26 dec 2004, då var mitt liv så där bra ni vet att jag fick nypa mig i armen...

-Har jag det äntligen fått så här bra i mitt liv?

Ja, det hade jag verkligen ända tills tsunamin slog in och förändrade mitt/vårt liv helt om.

Att våran älskade Nocke blev "kallad" till ett nytt uppdrag och vi fick stanna kvar här ett tag till....

När jag tänker på Nocke så tänker jag på honom med mycket glädje, allt vi han med att göra och uppleva tillsammans. Att få känna / ge kärlek av en människa som jag visste att jag skulle leva med i nöd och lust och till döden skiljer oss åt....

Nu blev inte mitt liv som jag hade tänkt...

Idag har jag valt att gå vidare med mitt liv för det vet jag att han vill.

Det hade ju vi bestämt...

Att jag har tillåtit mig att träffa en ny kärlek Patrik, som vill dela mitt liv med mig och ge och ta kärlek.

Tänk på att njuta av dagen för imorgon vet vi aldrig vad som händer...

Solkramar från mäj...